Ha riktigt skööööna

Helger och en fin fortsättning 2010!

Julen – firar du den?

Jag har ändrat uppfattning oändligt antal gånger i livet. En mänsklig rättighet men också skyldighet, anses här. Nya rön och uppgifter, vidgad syn och inte minst ökad erfarenhet med tilltagande ålder kräver detta. Men. Jag har aldrig haft minsta betänklighet för att jag vill pynta eller köpa och ge bort små julklappar, som kanske inte ens någon vill ha. Fira jul som förr. 

Har aldrig känt mig pressad av den. Tror inte världen blir bättre utan den. Inte heller av att jag lägger om och bojkottar julFIRANDE som en protest mot alla orättvisor, kommersialism och sanslöst överflöd. Men jag har – å andra sidan, inga som helst synpunkter på hur andra firar/firar inte – sin.

Man tror ju att det först var en högtid för att fira Vintersolståndet. Romarna firade Solgudens födelsedag den 25 december och i norden offrade man då på hednatid till Gudarna för att få god gröda nästkommande år – detta firades med Midvinterblot. Med kristendomen blev det sen en högtid till Barnets ära – men först på 300-talet när Kristendomen blev statsreligion i Rom. Det firades nämligen inte alls i den äldsta kyrkan. Strategiskt nog placerades den kristna julen på tid samtidigt som man höll de stora hedniska festerna till Solgudens och Saturnus ära.

I den östra delen av Kristenheten firade man först Jesubarnets födelse den 6 januari men gick ganska snart över till den västliga traditionen att fira den 25 december – dock inte alla.

 

”Julklapp” med förtvivlan

Läste en artikel om Prinsessorna på Haga. Artikelförfattaren påpekade mycket som jag själv noterat från min uppväxt som att man på den tiden mer eller mindre stod underdånigt bugande inför överheten i stort och kungligheten i synnerhet samt att alla flickor under sena 1930 samt hela 40-talet kläddes som dessa ”drömsöta, välartade karameller”.

Även min Mor satt vid trampmaskinen och tillverkade ”Hagaklänningar”. Och visst hade man stor rosett på sidan av huvudet när man började skolan! Men det var nog de enda eftergifterna till Haga fyrväpplingen i min familj. Mina föräldrar sa nämligen alltid krasst att Alla föds nakna och någon underdånighet till överheter uppfostrades det inte till, däremot till stor respekt för Äldre samt indiver som genom handling visade sig värda sådant. Märks än idag misstänks här. Så visste jag inte heller då att till alla klänningar åt 4-väpplingen även tillverkades en likadan klänning till deras favoritdockor – det hade nog imponerat på undertecknad. Stackars Pella hade bara några olika kläduppsättningar. Å andra sidan satt hon mest och var vacker. Lektes inte med.

Pella var tillverkad av Sköldpaddscelluloid – vad det nu var (undrar om det var rätt stavat – ordet finns nog knappast idag) och stor till formatet. Fick henne troligen som Julklapp i 4-års åldern och hon såg ut som en 5-7 åring. Alldeles för dyrbar och fin för att lekas med. Henne var man rädd om. Förtvivlan  blev därför stor, för att inte tala om hur sviket det kändes när hon hade lånats ut – av Mor, till en lekkamrats yngre syster som behandlade henne mycket illa medan vi två äldre var på Julmatiné. Hade försett Pella med spricka i huvudet. Därmed  sprack också statusen – nu var hon både trasig och sämre begagnad. Det utlovades besök hos Dockdoktorn och ”bli som ny” men gick tydligen inte vägen. Hon sågs aldrig mera, frågades heller inte efter, talades aldrig mera om, kanske rentav gjorde för ont. Vet faktiskt inte vart hon tog vägen.

Inte Pella men likadan

Så här Inpå

att Bergenborna inte låter sig nedslås helt av att vandaler trampat sönder en hel Pepparkaksstad på 650 hus är mer än jag kan förstå, men på söndagen tändes ugnarna för att bygga nya.

Jultradition

Bara några timmar efter det att barnen i Bergen lagt ner sin själ i att baka och pynta den stora Pepparkaksstaden, en av stadens Jultraditioner, trampades den sönder av personer som av polisen beskrivs som ”idioter”.

Pepparkaksstaden fanns utställd i ett tält i Bergens centrum. När tältet öppnades på söndagsmorgonen upptäcktes att nästan hela staden krossats. Dessutom hade förövarna tömt en brandsläckare och sölat ner hela tältet med färg. ”Bergen i chock”, utropade tidningen Verdens Gang. Polisen ser Tack-o-lov allvarligt på förödelsen och efterlyser vittnen.

Hoppas man tar förövarna, men sen blir frågan Hur stort straffet kan bli.

Mossigt och mer än mossigt.

Tillhör Mossälskarna

- inte ensam om, har man förstått. Mossa är underbart i naturen men naturligtvis inte vad man vill ha i perfekta gräsmattor men vilka har sådana idag? Inte så många. Vatten är dyrt sommartid – om det inte rent av är förbjudet att vattna pga torka.

Det lär behövas en hel del fukt för att få mossor så vackra som de är på sina ställen men här finns bara mossa bitvis, annorlunda kan det vara i den verkliga naturen. Jag vågar dock inte ta mossa i naturen utan köper mina vackra kuddar hos Handelsträdgårn. Har äntligen förstått att de är ”tillverkade” för försäljning och odlade av en särskild typ av mossa.

Mina små kuddar hamnar ovanpå Amaryllisar inomhus och döljer ömtåliga rötter i krukor på altanen. Varje höst funderar jag av och till hur jag ska kunna få med så mycket mossa som möjligt i Helgdekorationer – brukar också klä olika typer av utomhusdekorationer med mossa - Fan som jag är. I fjol gjorde jag mossa-träd – det framgår av bilden nedan men i år skall jag pröva att göra bollarrangemang med ljusslingor har jag tänkt mig. Ha det…

P.S. Det finns till och med en särskild Fan-förening för mossälskare har jag helt  nyligen upptäckt – gå dit ni också man finner dem på

 http://www.sbf.c.se/MV/  De har till och med förteckning på Sveriges landskapsmossor på hemsidan. D.S.

 

 

 

Reslust

HEMKOMST.  Medio månaden. Och. Tankar från en mycket utsliten Hög-åring.

Det är bara att konstatera. Alla har redan sitt på det torra… väl inplanerade Helger – sen sommar. Trist – Bökigt.

Stökigt, kladdigt! – Isch, handbagage. Blytunga, ouppackade väskor – i hallen. Ett kök som ser otrevligt ”dött” ut. ”Befolkat” bara av Dammråttor slött vilande i hörnorna. Givetvis inte i alla hörn, långt därifrån men i de flesta.

Allt annat är bara tomt, tomt. Rensat på kära saker. Gömda sådana. Lite jobb skulle i varje fall Inbrytare ha. Tomt – och tomt. Såvida det inte står någon i resbrådska bortglömd, nu vämjelig, påse kvar i köket, med något avskyvärt illaluktande avsett att vara kastat. Hoppas kan man ju men sånt har hänt förr. Och så Jetlagen som riktigt gonar sig.

Måstee ha … nu ligger allt blandat från väskorna överallt tillsammans med döda, halvårs döda! Flugor och Dammråttor som plötsligt kvicknat till, virvlade glatt upp färdiga till Dans så snart altandörrar öppnades. Hu.   

DÖDSTRÖTT. Vinter eller blivande Vår trött? En väska i entrén kvar. Efter en vecka fortfarande oöppnad – för trött.

A L D R I G    M E R A!  resa bort. Fy 17 och just nu Aldrig mer… Samtidigt. Det är trots allt en mänsklig rättighet och omvittnad förmåga det där att människan kan ändra sig

inte repris

Någon klok har yttrat Njut av livet – det går inte i repris. Nej. Verkligen inte.

Äkta Vagabond skulle jag inte velat vara men jag har tyckt mycket om att resa. Att se.  Så jag har givit mig iväg. Väl medveten om att man alltid har oddsen emot sig, att statistik hävdar att drygt hälften av alla resor innebär problem. Jag har nämligen aldrig trott att botemedlet mot Elände och Otur i livet varit att stanna upp – och stå kvar. Inte heller att hela mänskligheten skulle älska mig – eller svenskar i allmänhet…

Vet idag att det kommer att finnas resor kvar som aldrig kommer att blir av men som ändå alltid kommer att drömmas om. Man trott kommer att bli gjorda. Jag skulle göra. Sedan, en gång. Då, när alla måsten och allt det där andra var gjort. Men får vara nöjd ändå.

Det har blivit resor. Också långa. En period mest med bil. Kors och tvärs i Mellan, Syd och Väst Europa. Turkiet. USA. Vänster och Höger trafik. Allt är ju möjligt. Har funnit att även ensamresor har sina fördelar även om det är trevligt att ha någon att dela upplevelser med.

Visst var vissa fordon man mötte Farliga. Tog närmaste väg, rakt fram och över. Även i rondell. För säkerhet, trevnad och upplevelser undveks i görligaste mån därför ”autoväg” med ett undantag. Tyskland. Och helst trafikerades inte samma väg på ut- som återresa. Ville se så mycket som möjligt då – tur det, nu.

Den tråkigaste knöl jag vet!

Sverige. Kanelbullen, Fetan och givetvis Potatisen. Allt och alla ska ha en egen dag i vår almanacka och idag är det knölens tur.

Potatisakademien har utropat 26 oktober till Potatisens dag

även om Potatis har allt

 God SMAK

Storartat utseende

Personlighet!

så hatar vi potatis! 

POTATISSORTER 

Blå Kongo är en sort som odlats i S. sedan början av 1930-talet. Populär igen pga fruktköttets färg. Intressant till mos och i sallader

King Edward är MYCKET MJÖLIG har rundad oval form, gulvitt kött, mycket god smak. Passar utsökt i soppor, till bak, mos mm

Mandel         MJÖLIG. Gammal sort – förknippas främst med Norrland. Gult kött. Kokas med skal på! Gärna till Lax, skaldjur, fisk och vilt.

Sparrispotatis          FASTKOKANDE. Har fått sitt namn eftersom den liknar sparris till formen. God. Servera smörsvängd!

Allt enl SWEGRO.                                                                

 

Vilken Ärta!

att vara tidigt omhuldad

En gång blev faktiskt gröna ärtor Grönsaken på modet. Ärtan är en mycket gammal kulturväxt, men tidigare hade man endast använt dess torkade form i maträtter. Den gröna ärtan, även kallad den lilla, petits pois, får därmed särskild uppmärksamhet tidigt i Kokböckerna men så också Sockerärterna. I Frankrike förekom tidigt den Gråa ärtan, pois gris eller Vinterärtan och år 1835 hade fransmännen också presenterat en Vardagsärta, när de senare nått 1935 finns ändå flera benämningar på franska färska ärtor – men samtidigt har Grå försvunnit som beteckning.

Kanske fel färg med tanke på intresse för maten men intressanta fakta, finns anledning återkomma till ärtor känns det som. 

           En riktigt nyttig man     

New York, New York

Jag är inte ofta i New York men jag har ändå varit där tillräckligt många gånger för att få favoritsysselsättningar och favoriter.

Sko shopping har varit en sådan annars shoppar jag hellre inredning och mat. Där finns en matkedja Wholefoods – t o m min tidigare svenska favorit, Arvid Nordquist, förbleknar i sammanhanget. Hade en underbar affär vid Norrmalmstorg när jag bodde i Hufvudstaden. Arvid Nordquist är också en grossist inom mat och dryck med bland annat fruktkonserver och vin i produktportföljen. Sedan 1961 tillverkar man också sitt eget kaffe – Classic.

Den första Wholefoods-butiken öppnad i början på 1980-talet och filosofin bygger på naturliga ingredienser i livsmedel, miljötankar samt närodlat och nybakat. Det var då en tidig tanke som vi idag verkligen strävar till. Det finns en Hemsida för den intresserade – ni finner länken nedan. Varorna som visas är som en dröm – också legymerna.

Det franska ordet för grönsak är légume. I första upplagan av Franska Akademins ordbok från 1694 hade detta ord även kvar ursprunglig betydelse – Baljfrukt. En underbar beteckning. Pekande mot ”små gröna frukter som kommer ur baljor” dvs. ärtor, bönor och liknande. Uttrycket ”Det finns knappast någon bättre baljfrukt än ärter”, säger väl allt.

www.wholefoodsmarket.com

 

läser INTE

gör man med Bloggar.

Om… de som ingen läser – berättade en riktig skribent häromdagen.

Hängde upp sig på statistik. Hänvisade till Nordicoms färska internetbarometer, häcklade bl a yttranden som den om »den nya kulturjournalistiken« som vissa anser bättre svara mot mediekonsumenternas behov, vilket var på tapeten i förra veckans Fokus. Där hyllade man bloggarna och dödförklarade de traditionella kulturjournalisterna med: »Läsarna håller på att överge dem.«

Skribenten menade också att Rösterna på internet möjligen är många, men att det faktiskt inte är så många som lyssnar, att den förmodade jätteansamling av mediekonsumenter som läser bloggarna, trötta på de traditionella mediernas enkelspårighet, egentligen bara utgör 6 procent av alla nätanvändare. Jämförde med de 26 procent av nätanvändarna som fortfarande läser dagstidningar på nätet.

Upplyste sedan om att flest bloggläsare, 13 procent,  inte överraskande finns i åldern 15–24 år. Ansåg att detta var ”En hygglig siffra – men mycket lägre än de 20 procent av gruppen som läser dagstidningar på nätet.” Och visst är 6 % mindre än såväl 26 som 20 – inget vivel. Om, det nu är så. 

Avslutningsvis slogs fast att ”Sannolikt har de kulturrelaterade bloggarna än färre läsare. I sin exkluderande snobbighet och ofta komiskt enkelspåriga nördighet är de elitmedier, till och med i högre grad än de traditionella kultursidor som alltmer präglas av ängslan över att verka märkvärdiga.” Tja – Så vad? Bättre att vara lågmäld t om under 6 % än inte höras alls – tycker ME – och de få läsarna av denna blogg har säkert aldrig tidigare ens hört ovan citerad man öppna munnen. Långt mindre höja rösten. Och. Vad gör det?

Foto: Just ME

Paradgren?

Inte.

De bästa och klokaste tankar  jag har tillgång till, är inte mina. De är fortfarande mina föräldrars. Fars skämt – Mors lösryckta kommentarer… Men jag kommer aldrig att få veta vad någon av dem tänkte en bra eller riktigt dålig dag. Aldrig se dem sårbara eller okontrollerade. Sådana ansikten visades inte upp av dem när jag var ung så om detta vet jag intet.

Och inte får jag väl heller vara med om något av VinContorets många olika evenemang landet runt. Jag blir verkligen bedrövad – lätt avundsjuk, att Eslöv inte har något sådant kontor här när jag ser deras friska utbud på träffar och trivsamheter i VINFO,. Och eftersom bedrövelse är o-attraktivt – så blir detta inlägg inte heller något exempel på en Paradgren för min del.

Nej – nu åker jag ut och plockar bär. Om… Bär. Visste ni förresten att  Hyllebär  är skånska för  Fläderbär? Inte ens detta visste jag. Tidigare.

Tillfriskna!

Säger LAHOLMs idag gästbloggande Ingeborg Oléni

Rökare har sämre läkningsförmåga och löper större risk att drabbas av infektioner. Detta finns i dag belagt hos den medicinska vetenskapen. De flesta medborgare har också kännedom om att sjukvårdens resurser är begränsade.

Det är våra inbetalda skattepengar det handlar om.

Är det inte då viktigt att vi kan få så mycket vård som möjligt, för så många som möjligt och med så hög kvalitet som det bara går att få.

Sluta röka. Det handlar om att underlätta tillfrisknandet!

Lögn. Förbenad lögn

Man kan få vilken lögn som helst att låta trovärdig om man börjar med : ”I USA…” har någon sagt men så blir det inte här. Försummelse skall inte ljugas bort. Har helt enkelt haft för mycket omkring mig och det var ingen bortförklaring. Nåväl tänker fortsätta på sidan jag är mest ”bak” dvs glömt förnya inlägg på och övergår därför till sida för Recept idag. Ha det…

 

september Höstmånad

när jag skrev detta hade den just börjat blomma. HÄGGEN. Den blommar med Tulpanen. Fyller luften med Mandeldoft medan Vår sakta övergår i försommar…

Det var då det – nu är det tidig Höst, även om vi håller kvar sommaren allt vad vi kan. Samma sak varje början av september. I varje fall för mig. 

Av bären gjordes förr ett universalmedel. Det ansågs hjälpa mot praktiskt taget allt. Men det är inte främst därför vi människor älskar Häggen. Möjligen är det pga blommornas underbara Mandelliknande doft eller att dess blad slår ut bland de tidigaste av de svenska träden. När andra träd och buskar har musöron står häggen där med ungt löv längs stenmurar, i skogsbryn, vid bäckarna. Men

nu är det Höst. Tycker inte om hösten – även om den är bedövande vacker. Den förebådar gråhet-fukt-kyla – behov av piller för leder och värk och inget av detta är trevliga alternativ vid min ålder

      

PS: Visste ni att Häggbären var användbara? DS.