Så här Inpå

att Bergenborna inte låter sig nedslås helt av att vandaler trampat sönder en hel Pepparkaksstad på 650 hus är mer än jag kan förstå, men på söndagen tändes ugnarna för att bygga nya.

Jultradition

Bara några timmar efter det att barnen i Bergen lagt ner sin själ i att baka och pynta den stora Pepparkaksstaden, en av stadens Jultraditioner, trampades den sönder av personer som av polisen beskrivs som ”idioter”.

Pepparkaksstaden fanns utställd i ett tält i Bergens centrum. När tältet öppnades på söndagsmorgonen upptäcktes att nästan hela staden krossats. Dessutom hade förövarna tömt en brandsläckare och sölat ner hela tältet med färg. ”Bergen i chock”, utropade tidningen Verdens Gang. Polisen ser Tack-o-lov allvarligt på förödelsen och efterlyser vittnen.

Hoppas man tar förövarna, men sen blir frågan Hur stort straffet kan bli.

Mossigt och mer än mossigt.

Tillhör Mossälskarna

- inte ensam om, har man förstått. Mossa är underbart i naturen men naturligtvis inte vad man vill ha i perfekta gräsmattor men vilka har sådana idag? Inte så många. Vatten är dyrt sommartid – om det inte rent av är förbjudet att vattna pga torka.

Det lär behövas en hel del fukt för att få mossor så vackra som de är på sina ställen men här finns bara mossa bitvis, annorlunda kan det vara i den verkliga naturen. Jag vågar dock inte ta mossa i naturen utan köper mina vackra kuddar hos Handelsträdgårn. Har äntligen förstått att de är ”tillverkade” för försäljning och odlade av en särskild typ av mossa.

Mina små kuddar hamnar ovanpå Amaryllisar inomhus och döljer ömtåliga rötter i krukor på altanen. Varje höst funderar jag av och till hur jag ska kunna få med så mycket mossa som möjligt i Helgdekorationer – brukar också klä olika typer av utomhusdekorationer med mossa - Fan som jag är. I fjol gjorde jag mossa-träd – det framgår av bilden nedan men i år skall jag pröva att göra bollarrangemang med ljusslingor har jag tänkt mig. Ha det…

P.S. Det finns till och med en särskild Fan-förening för mossälskare har jag helt  nyligen upptäckt – gå dit ni också man finner dem på

 http://www.sbf.c.se/MV/  De har till och med förteckning på Sveriges landskapsmossor på hemsidan. D.S.

 

 

 

Reslust

HEMKOMST.  Medio månaden. Och. Tankar från en mycket utsliten Hög-åring.

Det är bara att konstatera. Alla har redan sitt på det torra… väl inplanerade Helger – sen sommar. Trist – Bökigt.

Stökigt, kladdigt! – Isch, handbagage. Blytunga, ouppackade väskor – i hallen. Ett kök som ser otrevligt ”dött” ut. ”Befolkat” bara av Dammråttor slött vilande i hörnorna. Givetvis inte i alla hörn, långt därifrån men i de flesta.

Allt annat är bara tomt, tomt. Rensat på kära saker. Gömda sådana. Lite jobb skulle i varje fall Inbrytare ha. Tomt – och tomt. Såvida det inte står någon i resbrådska bortglömd, nu vämjelig, påse kvar i köket, med något avskyvärt illaluktande avsett att vara kastat. Hoppas kan man ju men sånt har hänt förr. Och så Jetlagen som riktigt gonar sig.

Måstee ha … nu ligger allt blandat från väskorna överallt tillsammans med döda, halvårs döda! Flugor och Dammråttor som plötsligt kvicknat till, virvlade glatt upp färdiga till Dans så snart altandörrar öppnades. Hu.   

DÖDSTRÖTT. Vinter eller blivande Vår trött? En väska i entrén kvar. Efter en vecka fortfarande oöppnad – för trött.

A L D R I G    M E R A!  resa bort. Fy 17 och just nu Aldrig mer… Samtidigt. Det är trots allt en mänsklig rättighet och omvittnad förmåga det där att människan kan ändra sig

inte repris

Någon klok har yttrat Njut av livet – det går inte i repris. Nej. Verkligen inte.

Äkta Vagabond skulle jag inte velat vara men jag har tyckt mycket om att resa. Att se.  Så jag har givit mig iväg. Väl medveten om att man alltid har oddsen emot sig, att statistik hävdar att drygt hälften av alla resor innebär problem. Jag har nämligen aldrig trott att botemedlet mot Elände och Otur i livet varit att stanna upp – och stå kvar. Inte heller att hela mänskligheten skulle älska mig – eller svenskar i allmänhet…

Vet idag att det kommer att finnas resor kvar som aldrig kommer att blir av men som ändå alltid kommer att drömmas om. Man trott kommer att bli gjorda. Jag skulle göra. Sedan, en gång. Då, när alla måsten och allt det där andra var gjort. Men får vara nöjd ändå.

Det har blivit resor. Också långa. En period mest med bil. Kors och tvärs i Mellan, Syd och Väst Europa. Turkiet. USA. Vänster och Höger trafik. Allt är ju möjligt. Har funnit att även ensamresor har sina fördelar även om det är trevligt att ha någon att dela upplevelser med.

Visst var vissa fordon man mötte Farliga. Tog närmaste väg, rakt fram och över. Även i rondell. För säkerhet, trevnad och upplevelser undveks i görligaste mån därför ”autoväg” med ett undantag. Tyskland. Och helst trafikerades inte samma väg på ut- som återresa. Ville se så mycket som möjligt då – tur det, nu.

Den tråkigaste knöl jag vet!

Sverige. Kanelbullen, Fetan och givetvis Potatisen. Allt och alla ska ha en egen dag i vår almanacka och idag är det knölens tur.

Potatisakademien har utropat 26 oktober till Potatisens dag

även om Potatis har allt

 God SMAK

Storartat utseende

Personlighet!

så hatar vi potatis! 

POTATISSORTER 

Blå Kongo är en sort som odlats i S. sedan början av 1930-talet. Populär igen pga fruktköttets färg. Intressant till mos och i sallader

King Edward är MYCKET MJÖLIG har rundad oval form, gulvitt kött, mycket god smak. Passar utsökt i soppor, till bak, mos mm

Mandel         MJÖLIG. Gammal sort – förknippas främst med Norrland. Gult kött. Kokas med skal på! Gärna till Lax, skaldjur, fisk och vilt.

Sparrispotatis          FASTKOKANDE. Har fått sitt namn eftersom den liknar sparris till formen. God. Servera smörsvängd!

Allt enl SWEGRO.                                                                

 

Vilken Ärta!

att vara tidigt omhuldad

En gång blev faktiskt gröna ärtor Grönsaken på modet. Ärtan är en mycket gammal kulturväxt, men tidigare hade man endast använt dess torkade form i maträtter. Den gröna ärtan, även kallad den lilla, petits pois, får därmed särskild uppmärksamhet tidigt i Kokböckerna men så också Sockerärterna. I Frankrike förekom tidigt den Gråa ärtan, pois gris eller Vinterärtan och år 1835 hade fransmännen också presenterat en Vardagsärta, när de senare nått 1935 finns ändå flera benämningar på franska färska ärtor – men samtidigt har Grå försvunnit som beteckning.

Kanske fel färg med tanke på intresse för maten men intressanta fakta, finns anledning återkomma till ärtor känns det som. 

           En riktigt nyttig man     

New York, New York

Jag är inte ofta i New York men jag har ändå varit där tillräckligt många gånger för att få favoritsysselsättningar och favoriter.

Sko shopping har varit en sådan annars shoppar jag hellre inredning och mat. Där finns en matkedja Wholefoods – t o m min tidigare svenska favorit, Arvid Nordquist, förbleknar i sammanhanget. Hade en underbar affär vid Norrmalmstorg när jag bodde i Hufvudstaden. Arvid Nordquist är också en grossist inom mat och dryck med bland annat fruktkonserver och vin i produktportföljen. Sedan 1961 tillverkar man också sitt eget kaffe – Classic.

Den första Wholefoods-butiken öppnad i början på 1980-talet och filosofin bygger på naturliga ingredienser i livsmedel, miljötankar samt närodlat och nybakat. Det var då en tidig tanke som vi idag verkligen strävar till. Det finns en Hemsida för den intresserade – ni finner länken nedan. Varorna som visas är som en dröm – också legymerna.

Det franska ordet för grönsak är légume. I första upplagan av Franska Akademins ordbok från 1694 hade detta ord även kvar ursprunglig betydelse – Baljfrukt. En underbar beteckning. Pekande mot ”små gröna frukter som kommer ur baljor” dvs. ärtor, bönor och liknande. Uttrycket ”Det finns knappast någon bättre baljfrukt än ärter”, säger väl allt.

www.wholefoodsmarket.com

 

läser INTE

gör man med Bloggar.

Om… de som ingen läser – berättade en riktig skribent häromdagen.

Hängde upp sig på statistik. Hänvisade till Nordicoms färska internetbarometer, häcklade bl a yttranden som den om »den nya kulturjournalistiken« som vissa anser bättre svara mot mediekonsumenternas behov, vilket var på tapeten i förra veckans Fokus. Där hyllade man bloggarna och dödförklarade de traditionella kulturjournalisterna med: »Läsarna håller på att överge dem.«

Skribenten menade också att Rösterna på internet möjligen är många, men att det faktiskt inte är så många som lyssnar, att den förmodade jätteansamling av mediekonsumenter som läser bloggarna, trötta på de traditionella mediernas enkelspårighet, egentligen bara utgör 6 procent av alla nätanvändare. Jämförde med de 26 procent av nätanvändarna som fortfarande läser dagstidningar på nätet.

Upplyste sedan om att flest bloggläsare, 13 procent,  inte överraskande finns i åldern 15–24 år. Ansåg att detta var ”En hygglig siffra – men mycket lägre än de 20 procent av gruppen som läser dagstidningar på nätet.” Och visst är 6 % mindre än såväl 26 som 20 – inget vivel. Om, det nu är så. 

Avslutningsvis slogs fast att ”Sannolikt har de kulturrelaterade bloggarna än färre läsare. I sin exkluderande snobbighet och ofta komiskt enkelspåriga nördighet är de elitmedier, till och med i högre grad än de traditionella kultursidor som alltmer präglas av ängslan över att verka märkvärdiga.” Tja – Så vad? Bättre att vara lågmäld t om under 6 % än inte höras alls – tycker ME – och de få läsarna av denna blogg har säkert aldrig tidigare ens hört ovan citerad man öppna munnen. Långt mindre höja rösten. Och. Vad gör det?

Foto: Just ME

Paradgren?

Inte.

De bästa och klokaste tankar  jag har tillgång till, är inte mina. De är fortfarande mina föräldrars. Fars skämt – Mors lösryckta kommentarer… Men jag kommer aldrig att få veta vad någon av dem tänkte en bra eller riktigt dålig dag. Aldrig se dem sårbara eller okontrollerade. Sådana ansikten visades inte upp av dem när jag var ung så om detta vet jag intet.

Och inte får jag väl heller vara med om något av VinContorets många olika evenemang landet runt. Jag blir verkligen bedrövad – lätt avundsjuk, att Eslöv inte har något sådant kontor här när jag ser deras friska utbud på träffar och trivsamheter i VINFO,. Och eftersom bedrövelse är o-attraktivt – så blir detta inlägg inte heller något exempel på en Paradgren för min del.

Nej – nu åker jag ut och plockar bär. Om… Bär. Visste ni förresten att  Hyllebär  är skånska för  Fläderbär? Inte ens detta visste jag. Tidigare.

Tillfriskna!

Säger LAHOLMs idag gästbloggande Ingeborg Oléni

Rökare har sämre läkningsförmåga och löper större risk att drabbas av infektioner. Detta finns i dag belagt hos den medicinska vetenskapen. De flesta medborgare har också kännedom om att sjukvårdens resurser är begränsade.

Det är våra inbetalda skattepengar det handlar om.

Är det inte då viktigt att vi kan få så mycket vård som möjligt, för så många som möjligt och med så hög kvalitet som det bara går att få.

Sluta röka. Det handlar om att underlätta tillfrisknandet!

Lögn. Förbenad lögn

Man kan få vilken lögn som helst att låta trovärdig om man börjar med : ”I USA…” har någon sagt men så blir det inte här. Försummelse skall inte ljugas bort. Har helt enkelt haft för mycket omkring mig och det var ingen bortförklaring. Nåväl tänker fortsätta på sidan jag är mest ”bak” dvs glömt förnya inlägg på och övergår därför till sida för Recept idag. Ha det…

 

september Höstmånad

när jag skrev detta hade den just börjat blomma. HÄGGEN. Den blommar med Tulpanen. Fyller luften med Mandeldoft medan Vår sakta övergår i försommar…

Det var då det – nu är det tidig Höst, även om vi håller kvar sommaren allt vad vi kan. Samma sak varje början av september. I varje fall för mig. 

Av bären gjordes förr ett universalmedel. Det ansågs hjälpa mot praktiskt taget allt. Men det är inte främst därför vi människor älskar Häggen. Möjligen är det pga blommornas underbara Mandelliknande doft eller att dess blad slår ut bland de tidigaste av de svenska träden. När andra träd och buskar har musöron står häggen där med ungt löv längs stenmurar, i skogsbryn, vid bäckarna. Men

nu är det Höst. Tycker inte om hösten – även om den är bedövande vacker. Den förebådar gråhet-fukt-kyla – behov av piller för leder och värk och inget av detta är trevliga alternativ vid min ålder

      

PS: Visste ni att Häggbären var användbara? DS.

gå varligt fram

Sparris… betraktar jag som. . .                        Sparris. Och Svamp?

Med svamp ska man gå varligt fram. Svampar är varken ett djur eller växt!

De är sig själv!

Svampar varierar från mikroskopiska till arter som kan breda ut sig över 15 hektar! lästes någonstans. Man tror dessutom att det finns 1,5 miljoner arter på jorden och de flesta lever i marken osynliga för oss, räknas som naturens okända arbetare.

Svampar är extrema, skapar såväl som förstör. Kan vara källa till liv - utplåna det.

En jäser druvor till Vin, annan dödar druvor på ranka. Somliga får bröd att jäsa, andra frestar gourméer. Svampar berikar jorden men kan få trä att ruttna och det finns de som bildar mögelfläckar, orsakar sjukdomar. Men också de som botar. Svampar smyger in överallt på gott och på ont. Kan skapa KATASTROFER.

Vid 1800-talets mitt förvandlade en svamp Irlands potatisskörd till en svart slemmig massa – drygt en miljon människor dog. En annan utvandrade. Medan romarna på sin tid, svaga för Murklor, åt svamp med hjälp av dyrbara Bärnstensknivar ur silverskålar.

Dessutom lär svamp och djur kunna samarbeta. Har hört att Bladskärarmyran odlar svampar som föda och honan hos Bastborren bär svamp med sig i skyddade fickor, sprider ut dem som föda till sina larver medan hon själv går runt och äter. 

Men det finns Svampfördomar och de lever speciellt hos germanska folkslag. Och medan slaviska och romanska folk med förtjusning alltid ätit svamp så kunde man inte ens under de svåraste nödår – på Medeltiden då folk i Sverige svalt ihjäl eller förstörde magarna med att äta barkblandat bröd, lavar och mossor, förmå svenska bönder att äta Svamp. ”KO-äta” Kärringafis och Fes-sopp är svenska öknamn på svampar. Nej, någon status hade då rakt inte svampen i Sverige i forna dar. Det var först under 1600-talet när man gjort bekantskap med det franska köket man började blanda in svamp i mat här. Idag plockas gärna – många gör det, men Var kräsen. Man ska helst undvika okända vita svampar och bruna skivlingar! Några är ordentligt giftiga.

P.S.   Men

 en Champinjon behöver nog ingen presentation 

även om det finns liknande giftiga och många olika sorter av den. Men här kändes bara till några olika sorter tidigare. D.S.

Milda makter

Hur MYCKET ska man tvingas stå ut med under en levnad?

TRO?T eller ej – från och med 1 juli får gurkorna vara böjda och fortfarande kallas gurkor. Det har EU-kommissionen bestämt.

Vuxet folk som ägnar sig åt att fatta beslut om gurkor. Vad har dom i huvet? Brysselkål?

lästes på annat håll idag.

Världen är verkligen Vrickad – kan de inte göra annat för de LÖNERNA? Det är nästan ett snäpp värre än vår svenska minister som troligen ska fundera över frågan om vi Pensionärer möjligen kan beskattas ytterligare genom att uppbära förmånen att få rabatt hos vår egen Frisör.

För man kan väl inte ha tolkat det hela fel här nu?

Om… P.S.–D.S.

Har funnit att många av de yngre idag inte lärt sig skriva Brev. Ja dvs. skriva kan man men varken särskild Skrivstil (Finstil) eller hur man ställer upp ett brev – officiellt eller privat. Sån’t lärde man ut de första skolåren förr men kan ju knappast tillämpas på SMS – där t ex You är = U numera. Långt mindre vet man vad vissa begrepp betyder som t ex. P.S. resp D.S. i slutet av ett brev – det fick jag nyligen erfara när tolkningen av begreppet blev allt annat än tryckbart. Tänker inte upprepa det här.

P.S. eller Post scriptum (lat. ”efterskrift”), innehåller tillagd text i ett brev eller liknande meddelande. Post Scriptum efterföljs ofta av D.S. som betyder Deinde Scriptum (på svenska har detta översättningen ”den samme”,”den samma” eller pluralt ”de samma”.

Så var det med det.

Det här var ”tofftigt” (läs rft) sagt så nu tycker jag vi tar en vacker bild från havet.

”Just ME”

 

P.S.   Om man skriver mer än ett post scriptum i samma brev, lägger man till ytterligare P i början av förkortningen. P.P.S. betyder således ”post post scriptum” och sedan blir det P.P.P.S. o.s.v.   D.S.